Sturefors 

Sturefors är känd sedan 1333 och kallades då för Forsa. Under tidens gång har godset haft flera olika namn, bland annat Forssa, Kabbafors, Tureforsa samt slutligen Sturefors.

1500-talet
År 1584 blev Ture Nilsson Bielke1548-1600 ägare till Sturefors genom sitt giftermål med Margareta Sture. Det skall ha varit han som uppförde det gamla Sturefors, eller Forsa som det då kallades. Det var ett trevåningars stenhus med kvadratiska hörntorn, ännu ett torn samt flyglar åt landsidan. Han ändrade slottets namn till Turefors, efter sig själv.

1600-talet
Ture Bielke var en högt bildad man och användes av Johan III till flera diplomatiska uppdrag utomlands. I maktkampen mellan Sigismund och Karl IX stod Ture på Sigismunds sida, vilket skulle komma att stå honom dyrt. Efter att Karl IX tagit makten drogs Tures gods och gårdar in till kronan och han blev även en av de fem som avrättades i Linköpings blodbad år 1600.

Tures änka, Margareta, fick tillbaka Tureforsa från kronan 1603 och under hennes livstid började gården kallas för Sturefors. Namnet slog dock inte igenom på allvar förrän efter hennes död 1617. Efter Margareta död ärvdes gården av dottern Märta Bielke1584-1620 (33) som var gift med riksdrotsen Gabriel Oxenstierna1587-1640 som var bror till den mäktiga Axel Oxenstierna.

1696 övergick gården efter en utdragen arvstvist till Bernhard von Liewen1651-1703 (45). Han var vid denna tidpunkt generalmajor av infanteriet och överste för Dalregementet. Han deltog 1700 i Nils Gyllenstiernas1648-1720 (52) manöverkrig i Holstein och i juni året därpå var han i Livland där han ledde anfallet vid övergången till Düna, närmast under Karl XII. 1703 stupade Bernhard (52) vid belägringen av Torun (Thorn), där han under ett samtal med kungen fick högra lårbenet avslaget av en kanonkula.

Sturefors hade Bernhard sålt till Karl XII:s mäktiga rådgivare greve Carl Piper redan fyra år före sin död.

1700-talet - nya slottet
Sturefors hade under senare hälften av 1600-talet fått förfalla, och Carl Piper började omedelbart efter övertagandet att projektera en nybyggnad i den gamla gårdens ställe. Som arkitekt anlitade han Nicodemus Tessin d.y. fast hans skisser följdes inte helt.

Piper uppehöll sig i ett fältläger i Polen och överlät byggnadsarbetet och planeringen åt sin hustru Christina Piper1673-1752 men han följde brevledes med hur det hela framskred. Redan 1705 skall slottets väggar ha varit uppe så att man kunde börja med inredningsarbetena. Man anlade även en stor trädgård, formad av Tessin och arkitekt Göran Josua Adelcrantz1668-1739. Carl Piper kom dock aldrig att få se Sturefors eftersom han blev krigsfånge i slaget vid Poltava och dog i Ryssland 1716.

Änkan Christina Piper fick ensam ta hand om familjens många gårdar, förvalta den stora förmögenheten samt uppfostra barnen. Hon fortsatte i stort sett ända fram till sin död att köpa, bygga och bygga om herrgårdar. 1747 stiftade hon Sturefors fideikommiss och samma år även för gårdarna Baldringe, Högestad, Christinehof, Torup, Engsö och Hässelbyholm. Ingen sägs ha instiftat så många fideikommiss för sina efterkommande som Christina. Själv vistades hon inte så mycket på Sturefors utan bodde mest på Krageholm i Skåne. Sturefors kom mest att användas till familjehögtider såsom bröllop.

Efter att Christina avlidit 1752 övertog dottersonen Nils Adam Bielke1724-1792 (28) Sturefors. Hans mor hade gått bort när han var tre år och Christina hade uppfostrat honom. Han blev så småningom underguvernör hos kronprins Gustav (III) och hovmarskalk. 1761 blev han landshövding i Nyköping samt riksråd åtta år senare. Nils Adam var en av kronprinsens och drottning Lovisa Ulrikas närmaste förtrogne och under 1760-talet tillhörde han hovpartiets ledande män.

Modernisering
Bielke anlitade arkitekten Jean Eric Rehn för att modernisera Sturefors som hade blivit lite omodernt under det sista halvseklet och under slutet av 1750-talet och i början av 1760-talet skedde omfattande inredningsarbeten då man installerade kakelugnar, målade och dekorerade väggarna, satte upp dörröverstycken med mera. Även trädgården moderniserades på 1770-talet och ändrades till tidens stil med symmetriska gångar och orangeri.

När Gustav III besökte Sturefors i september 1766 skall förnyelsen av slottet i stort sett ha varit färdigt.

Nils Adam Bielke dog i juni 1792 på Sturefors och gården gick därefter över till sonen Gustaf Ture Bielke1762-1833 som var kornett.

1800-talet
Familjen Bielke ägde Sturefors under hela seklet, och gör så än idag.

1900-nutid
1940 ägde greve Nils Bielke Sturefors och 1976 ombildades fideikommisset till aktiebolag. Slottet är privatbostad men slottsparken är öppen för allmänheten.