Ängsö 

Ängsö (Engsö) slott ligger på Ängsö i Mälaren mittemellan Enköping och Västerås. Från Stockholm tar det cirka 1 timme och 15 minuter att ta sig till slottet.

Slottsbyggnaden är ett tornliknande slott i 4 våningar och omges av en stor park och på grund av sitt dominerande läge är det synligt på långt avstånd. Slottet har bland annat en stor porträttsamling, där man kan få se David Kraffts oljemålning av Karl XII och Gustav Mauritz Armfelt målad av Adolf Ulrik Wertmüller1751-1811. Mellan åren 1307-1710 har gården gått i arv i släkten Sparre.

1200-1300 talet
Ängsö omnämns redan 1185 i ett kungligt dokument och även 1272 under namnet Engsyo då det tillhörde Riseberga nunnekloster i Närke. Klostret bytte bort det till riddare Greger BirgerssonDöd 1276 (som uppges vara oäkta son till Birger Jarl). Efter Gregers död ärvdes det av dennes son Magnus Gregersson. Från 1307 tillhörde Ängsö riddaren Abjörn SixtenssonDöd 1310 (Sparre av Tofta) som dog tre år senare varefter Ängsö ärvdes av dennes son Nils AbjörnssonDöd 1359 (Sparre av Tofta).

1400-talet
1453 kom det genom arvskifte till släkten Sparre som sedan hade stället i fyra generationer. Under 1480-talet uppförde Bengt FaderssonDöd 1494 (Sparre) ett stenhus och delar av detta ingår i det nuvarande slottet.

1500-talet
Bengt hade en son som hette Knut Bengtsson som sägs ha varit en fiende till Gustav Vasa. Under befrielsekriget mot Kristian II och danskarna belägrades huset och intogs av Gustav Vasas trupper, som delvis förstörde det. Godset vandrade sedan runt mellan släktena Trolle, Posse och Sparre.

1600-talet
1636-1637 lät Per Sparre bygga om och ut Ängsö till sånt skick som man kan se på bilden från Erik Dahlberghs verk Suecia antiqua et hodierna. Från urminnes tider fram till år 1691 hade Ängsö herrar egen domsrätt som kallades för hals- och handrätt. Domstolen var sammansatt av en lagläsare och en nämnd av tolv bönder vilkas dom underordnades ägaren till Ängsö – som då kunde bestämma över både liv och död. Ängsö lydde inte heller under något biskopsstift men när hals- och handrätten avskaffades ställdes Ängsö samtidigt under Västerås biskopsstift. Mot slutet av 1600-talet förföll slottet.

1700-talet
Sparresläkten ägde Ängsö fram till 1710 då det köptes av Christina Piper1673-1752 som var gift med Carl Piper. Han var vid detta tillfälle fånge hos Peter den store i Ryssland. Kristina bodde dock aldrig på slottet och ett tjugotal år senare gjorde hon Ängsö till fideikommiss inom den Piperska ätten.

Sonen Carl Fredric Piper1700-1770 lät 1740-1747, med Carl Hårlemans hjälp, restaurera godset till dess nuvarande utseende. Han byggde till en våning och tillförde två trädgårdsflyglar och en långsträckt bostadsflygel i två våningar. Han skapade även en stort bibliotek där tyngdpunkten var böcker med historisk anknytning.

Författaren och skalden Olof von Dalin var vän till familjen och vistades långa tider på slottet. I slutet av 1700-talet brandskattade Sophie Piper 1757-1816 (syster till Axel von Fersen) slottet för att kunna betala sina spelskulder och samtidigt tappade Pipersläkten intresset för egendomen.

1800-talet
In på 1800-talet var huset så pass förfallet att folket i trakten kallade det för "ruinen".

Nutid
Ängsö ägs sedan 2010 av Westmannastiftelsen. Huset har rustats upp och är idag ett museum.

Slottsspöken
Enligt en legend skall hovnarren Anders av LuxemburgDöd 1744 som dog 1744 spöka på Ängsö. Anders var en puckelryggig dvärg och sägs vandra runt i slottsparken i mössa och grå långrock. Han skall ha varit mycket uppskattad för sina visor och varför han går igen är det ingen som vet.

Ett annat av Ängsös spöken sägs vara Brita Bååt1574-1630. Hon skall ha varit en mycket elak person som överlevde två av sina män som hon skall ha drivit i en allt för tidig grav. Hur mycket sanning det nu ligger i det är ju svårt att veta. Klockan sju på kvällen kan man i alla fall få se en kvinnlig skepnad som drar fötterna efter sig genom kungarummet in till stora balsalen...

Ängsös tredje spöke är en hund som hette Cottilion och som tillhörde Sophie Piper. Hunden skall ha dött vid sin mattes fötter vilket det står på franska på hundens gravsten. Hunden kan man få se när den springer från stora matsalen in till salongen.

År	Fideikommiss
1747	Fideikommiss stiftad 1747 av Christina Piper
1747-1770	Carl Fredrik Piper (son till föregående)
1770-1795	Adolf Ludvig Piper (son till föregående)
1795-1827	Axel Adolf Piper (son till föregående)
1827-1866	Axel Mauritz Piper (son till föregående)
1875-1895	Ludvig Magnus Alexander Piper (farbror till föregående)
	Interregnum
1902-1930	Erik Adolf Alfred Piper (bryllingson till föregående)
1930-1959	Eric Carl Piper (bror till föregående)
1959-1971	Eric Claes William Piper (son till föregående)

 Inspelningsplats för:
» Längtans blåa blomma (1998)