Tavastehus 

Tavastehus Slott (Hämeen linna) även kallat Tavastborg och Kronoborg, är ett fäste i det historiska landskapet Tavastland i södra Finland. Slottet ligger på en kulle vid sydvästra stranden av Vanajavesi sjö, vid staden Tavastehus.

Omtvistat
Vilket årtal Tavastehus började byggas är omtvistat, vissa anser att det var Birger jarl som började bygga slottet på 1250-talet, men eftersom man inte har hittat några fynd som kan dateras före 1320-talet är andra mycket skeptiska till detta. Den mest etablerade versionen är ändå att Birger jarl var byggherre och i sådana fall måste Tavastehus ha börjat byggas före år 1266 eftersom Birger dog detta år.

Det ursprungliga slottet hade en kvadratisk grundplan och höjde sig med slutna flyglar kring en trång borggård. Själva slottskärnan ligger på klippgrund och har vid flera olika tidpunkter blivit utbyggd.

1300-talet
År 1308 ingick kung Birger Magnusson en uppgörelse med sina bröder Erik och Valdemar vilket innebar att han lämnade ifrån sig "alla" borgar i Finland, vilket vid denna tid var Åbo, Tavastehus och Viborg samt de landområden som tillhörde dessa, till dem. Dock fick de inte härska över sina slott så länge - tio år senare svalt nämligen bägge bröderna ihjäl i källaren på Nyköpingshus, där deras bror Birger låst in dem.

1400-talet
Mellan åren 1471-1481 rådde Erik Axelsson (Tott) över Tavastehus. Denne byggherre lät på 1470-talet bygga en stadsmur kring Viborgs slott och 1475 grundade han Olofsborg slott i södra Savolax.

1500-talet
Från år 1497 till 1503 hade Sten Sture d.ä. Tavastehus som förläning. Efter hans död 1503 övertog hans hustru, Ingeborg Tott, administreringen av de stora förläningarna, samt hade hovhållning på slottet. Ingeborg dog på Tavastehus i slutet av 1507 och hennes brorson Åke Göransson (Tott) tog över. Åke blev snart den mest inflytelserika ståthållaren i Finland och 1517-1519 fungerade han som den högsta militära befälhavaren i landet.

I maj 1520 kom Kristian II med sin flotta utanför Stockholm och spärrade in staden både från norr och söder. Efter cirka fyra månaders belägring, där Kristina Gyllenstierna satt på Stockholms slott och försvarade stad och slott blev hon erbjuden Tavastehus slott och län samt Kymmenegård i Finland som änkesäte. Efter löften om att allt skulle var "glömt och förlåtet" öppnades stadens portar för Kristian II. Därefter utspelade sig, som vi alla vet, Stockholms blodbad.

På Tavastehus fanns ännu Åke Göransson kvar, men när Kristians män kom till Tavastehus i slutet av november 1520 avrättades Åke omedelbart. En tid senare överlät Kristian slottet till den danska amiralen Sören Norby (1522).

Fataburslän
På 1520-talet kom Tavastehus i Gustav Vasas händer och slottet blev ett centrum i ett så kallat fataburslän vars överskott av skatter och varor tillhörde kronan. Man förbättrade försvarsverken, bland annat 1539 då man byggde ett kanontorn samt även 1559 då Gustav Vasa sände byggmästaren Henric von Cöllen (Gripsholms skapare) till slottet för att under hans ledning bygga två runda kanontorn, vilka dock inte blev klara förrän på 1570-talet.

Efter dessa tillbyggnader och reparationer fick slottet under Johan III:s och Sigismunds regeringstid i stort sett förfalla. 1599 förorsakade också en krutexplosion stor förödelse på slottet.

1600-talet
Inte förrän 1606-1609 återställdes Tavastehus igen men underhölls sedan dåligt ända till 1656, då det på nytt sattes i ganska gott skick. Tre år senare (1659) brann det till stora delar varpå endast några få reparationsarbeten utfördes under 1660-talet.

1700-talet
Under det stora nordiska kriget spelade Tavastehus inte någon viktig roll och när ryssarna kom 1713 intog de lätt borgen -som vid denna tidpunkt ändå var så förfallet och obekvämt att det utrymdes av svenskarna utan strid. Efter krigsslutet 1721 förlorade man Viborg och då blev Tavastehus viktig igen eftersom man beslutade att förlägga den finska arméns stora huvuddepå till Tavastehus istället.

Först 1734 började man än en gång reparera borgen. Under hattarna ryska krig 1741-1743 intog återigen ryssarna Tavastehus utan strid. Därefter fick borgen förfalla fram till 1770-talet då man inledde nya renoveringsarbeten då man byggde tegellängor intill ringmuren som bland annat innehöll kaserner.

1800-talet
1799 hade Tavastehus kommit i ganska gott försvarsstånd, men 6 mars 1808 utrymdes det utan strid av svenskarna under befäl av Wilhelm Mauritz Klingspor samt ockuperades kort därefter av ryssarna.

Nästan alla borgar har någon gång använts som fängelse och Tavastehus är inget undantag. Under den ryska tiden användes det som ett så kallat kronohäkte med nästan 300 fångar som var placerade i huvudborgen. Andra delar av slottet användes också till spannmålsmagasin. Till slut kom man på att hela borgen kunde bli ett fängelse och efter lite ombyggnader infördes detta 1837. Huvudborgen kom därefter att användas som fängelse i 116 år.

1900 - nutid
Först 1953 flyttades fångarna bort från huvudborgen och man kunde påbörja antikvariska undersökningar. Ända fram till 1979 pågick restaureringar på borgen, då till exempel den så kallade "kungssalen" rekonstruerades. Slottet är nu ett byggnadsminne där man kan följa de olika tidsperioderna från slutet av 1200-talet till 1700-talets senare hälft.