Ekenäs 

Ekenäs ligger i Örtomta socken i Östergötlands län vid sjön Teden. På platsen där nuvarande slottet ligger har det i långa tider funnits byggnader.

1400-talet
I slutet av 1400-talet tillhörde Ekenäs, och de byggnader som då fanns där, släkten Natt och Dag (de yngre Sturarna) och i början av 1500-talet släkten Ulvätten. En av Banérssläktens fogdar sägs ha haft en gård på platsen där slottet nu ligger. Källarvalven i nuvarande slottet är från den tiden då Stureätten vistades på slottet under 1500-talet.

Peder Banér (1588-1644)
Under åren 1630-1640 fick slottet sitt nuvarande renässansstil då riksrådet Peder Banér (som även ingick i förmyndarregeringen för drottning Kristina) byggde om det till dagens utseende. Efter Peder tog hans son Claes BanérDöd 1675 över byggandet. Inspirationskällan sägs vara slottet Sturefors som ligger ute på en udde i sjön Erlången i Östergötland.

Slottet är ett av Sveriges finaste 1600-talsslott och har under nästan hela denna period tillhört släkten Banér.

1675 ärvde riksrådet Gustaf Banér1618-1689 Ekenäs men reduktionen drabbade honom hårt och 1683 var han tvungen att sälja. Vid den tidpunkten omfattade godset trettioen hemman som var belägna i fem socknar. Under lång tid var det ägarna till Ekenäs som tillsatte både kyrkoherde och komminister i Örtomta pastorat.

Åren 1683-1687 ägde handelsmannen och kommissarien Isak BreantDöd 1701 godset.

1700-talet
Mellan åren 1687-1727 ägde generalguvernören och kungliga rådet Mauritz Vellingk1651-1727 Ekenäs. Under dennes tid som ägare uppkom två flyglar och det röda bostadshuset nedanför slottet. Vellingk sägs ha varit en maktlysten person som drog på sig en del fiender som till slut gjorde livet surt för honom. 1727 dömdes han att mista liv, ära och gods - straffet ändrades dock till livstids fängelse.

Samma år (1727) kom Ekenäs återigen att tillhöra släkten Banér genom att Vellingks dotter Ulrika Kristina1687-1766 gifte sig med generallöjtnant Johan Banér1659-1736.

1800-talet
I mitten av 1800-talet skedde stora förändringar på slottet, bland annat ersattes riddarsalen (som rymt mer än halva övervåningen) med en lång korridor inklusive ett antal sov- och gästrum samt en kyrksal. Ansvarig för dessa renoveringar var Abraham Nyström. Dock finns en del av den fasta 1600-talsinredningen kvar och i sjötornets övre rum finns en bevarad takmålning och en väggfris från samma tid. Släkten Banér ägde slottet till 1879 då det såldes till greve Philip Otto Leonard Klingspor1845-1924.

Nutid
Fram till 1934 bodde Klingspors dotter ensam kvar i slottet, varefter det blev obebott. Den nuvarande ägaren (Bergengren) har dock restaurerat det och återskapat såväl exteriör som interiör och slottet visas nu som museum. 1974 blev det förklarat som byggnadsminne.

Slottsspöket
Enligt en sägen skall en pojke som hette Nisse ha blivit inlåst i källaren av Vellingk och sedan blivit kvarglömd där. Pojken svalt ihjäl och sägs nu spöka på slottet.

År	Ägarlängd (urval)
- 1494	Nils Bosson Sture
1494	Svante Nilsson Sture
1512	Nils Eskilsson till Djursholm
1520	Axel Nilsson till Djursholm
1554 ca	Svante (Stensson) Sture
1584	Gustav Axelsson Banér
1619	Peder Banér
1644	Claes Banér
1675	Gustav Banér
1683	Isak Breant
1687	Mauritz Vellingk
1727	Johan Claeson Banér
1766	Johan Mauritz Banér †1767
1767	Svante Banér †1817
1817	Svante Banér †1847
1834	Johan Gustav Eskil Banér †1889
1879	Filip Otto Klingspor †1924
1924	Marianne Klingspor Amelie Klingspor Matilda Klingspor Carl Filip Klingspor
1937	Erik Lundberg
1939	Anders Wilhelm Bergengren Anders Georg Bergengren Wilhelm Bertil Bergengren