Drottningholm

På östra stranden av Lovön i Mälaren, cirka 1 mil från Stockholm, ligger Drottningholms slott som från början kallades för Torvesund.

Huset omnämns 1559 som kungsgård och cirka tjugotvå år senare (1581) lät Johan III, med hjälp av arkitekten Willem Boy att uppföra en stenbyggnad med torn och samtidigt fick stället sitt nuvarande namn efter Johans hustru Katarina Jagellonica som då var drottning i landet.

1600-talet
Drottningholm ägdes därefter av drottning Kristina, hennes halvfarbror Karl Karlsson Gyllenhielm, Kristinas mor Maria Eleonora och riksdrotsen Magnus Gabriel De la Gardie och dennes hustru Maria Eufrosyne av Pfalz. De sistnämnda sålde slottet 1661 till riksänkedrottning Hedvig Eleonora, som hade oturen att huset brann ner på nyårsafton redan samma år.

Nuvarande slottet
På order av Hedvig Eleonora började det nya slottet byggas 1662. Till sin hjälp tog man arkitekten Nicodemus Tessin d.ä.. När Tessin gick bort 1681 efter nitton års byggande stod slottet färdigt till det yttre, så när som på norra rundeln, trapphuset samt flera av rummen inuti.

På 1690-talet återupptogs inredningsarbetet under uppsikt av Tessins son Nicodemus Tessin d.y. och arbetet fortsatte in på 1700-talet.

Några av slottets skulpturer är krigsbyten från Prag medan andra, bland annat Herkulesfontänen och Neptunstatyn som kommer från det danska slottet Frederiksborg. Många utländska och svenska konstnärer medverkade i inredningen av slottet, som till exempel David Klöcker Ehrenstrahl som utförde dekorativa, allegoriska målningar och Tessin d.y. som skapade en fransk trädgård med terrasser och dammar.

1700-talet
Slottet blev ståtligt och ett av den karolinska tidens mest representativa byggnadsverk. Hedvig Eleonora tillbringa dock inte så mycket tid på Drottningholm utan hon vistades mest på Ulriksdal, dock förvarade hon en del av sin konstsamling på slottet, och enligt inventariet år 1719 fanns då 209 målningar där.

Den 29 juli 1744 firades det bröllop på Drottningholm mellan Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik, som 7 år senare blev svensk kung. Lovisa Ulrika fick Drottningholm i morgongåva, och hon ägnade sedan flera år till att pryda och försköna slottet och dess park. Mellan åren 1746-1752 lät hon bygga på slottets rundtorn och de båda gårdarnas flyglar efter ritning av Carl Hårleman. Hon lät även inrätta ett bibliotek i vitt och guld, ritat av arkitekten Jean Eric Rehn och rummet anses idag vara ett av Sveriges vackraste. Hon gav även arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz i uppdrag att bygga en teater vid Drottningholm, vilket resulterade i den berömda Drottningholmsteatern som stod färdig 1766, och som fortfarande är i bruk.

När Lovisa Ulrika fick för stora skulder var staten tvungen att lösa in slottet (1777) fast den kungliga nyttjanderätten kvarstod. Teaterkungen, Gustav III, vistades ofta med sitt hov på Drottningholm där de spelade teater. Han tillförde också flera byggnader för hovets räkning, och likaså den engelska parken som anlades av Adelcrantz 1778.

1800-talet
Under 1800-talets första del hände inte mycket på slottet förrän Oskar I 1846 satte igång med ett grundligt renoverande. "Rikssalen" byggdes om i vitt och guld och fick byta namn till Contemporainsalen på grund av alla de porträtt i helfigur av dåtidens Europeiska regenter som fanns i rummet.

Även 1889-1890 genomfördes restaureringar. Som ett minnesrum över Karl XIV Johan står "stensalen" med batalj- och ceremonimålningar, liksom man förut hade en karolinsal med porträtt av Karl XII och hans generaler. Oskar II lät också inrätta en sal som kallades för "Oskarssalen".

Nutid
Sedan 1935 är slottet statligt byggnadsminne och 1991 blev det uppfört på FN-organet Unescos världsarvlista över världens mest skyddade kulturarv som skall bevaras för all framtid. Sedan tidigt 1980-tal har den svenska kungafamiljen sitt hem på slottet.

 Inspelningsplats för:
» Bengbulan (1996)
» Macklean (1993)
» Trollflöjten (1975)
» Släpp fångarna loss det är vår! (1973)
» Fröken Julie (1951)