Landskrona citadell 

Staden Landskrona som från början var en fiskeby med namn Södra Säby växte upp kring ett karmelitkloster som Erik av Pommern anlagt. 1413 fick staden stadsprivilegier och gavs då namnet Landskrona.

1500-talet
Landskrona och Skåne tillhörde Danmark på den här tiden och på grund av sitt läge fick staden en ökad strategisk betydelse och på 1540-talet beslöt därför den danska kungen Kristian III att anlägga en fästning där och 1549 började man bygga Landskrona citadell.

Den femtio meter långa huvudlängan mot sundet var kraftigt armerad och den kvadratiska anläggningen, med fyra hörntorn, var omgiven av en vallgrav som var sjuttio meter bred. En bro med vindbrygga ledde från Öresundssidan in till fästningen. Fästningen byggdes som en försvarsanläggning och var aldrig tänkt att användas som bostad.

1600-talet
Under dansk-svenska kriget 1643-1645 lyckades svensken Gustaf Horn erövra Landskrona (1644) men efter freden i Brömsebro i augusti året därpå fick danskarna tillbaka staden med fästning.

Tretton år senare, efter freden i Roskilde 1658 blev dock Skåne svenskt och därmed även Landskrona citadell. Under åren 1667-1675 byggdes fästningen ut, bland annat anlades vallar och bastioner efter ritningar av Erik Dahlberg och dessa var färdiga 1674. När den var klar var den Nordens modernaste fästning.

Karl XI:s krig
En kort tid efter att Landskrona citadell var färdigbyggt utbröt ännu ett krig mellan Danmark och Sverige som kallas för Karl XI:s krig. Danska kungen Kristian V låg själv i härläger framför fästningen där den svenske kommendanten i Helsingborg Hieronymus LindebergDöd 1677 förde befälet över 1 600 man. Trots att det fanns gott om mat i fästningen kapitulerade Lindeberg, enligt uppgift på grund av att hans hustru låg sjuk och inte tålde kanondundret. Om det nu var på grund av det, eller något annat är ovisst men Lindeberg ställdes i alla fall inför krigsrätt, dömdes till döden och avrättades genom arkebusering i december 1677.

När Johan Gyllenstierna 1679 blev generalguvernör över Skåne gjorde han Landskrona till sin residensstad och gav Erik Dahlberg i uppdrag att utarbeta en ny stadsplan och även bygga ut fästningen. Dessa planer satte dock aldrig i verket eftersom Gyllenstierna hastigt gick bort 1680.

1700-talet
Huvudlängan byggdes om under 1700-talet och man uppförde även tyghuset, Gula kasernen och officersflygeln. Under hela 1700-talet användes också fästingen som fängelse.

Fängelse
År 1822 dömdes fästningen ut som försvarsanläggning och blev från 1827 ett fängelse för livstidsdömda. 1860 byggde man på den östra rundeln som blev ett tornformat cellfängelse, samt ett nytt kommendantshus till fängelsedirektören där bostad och kontor fanns. 1886 brann det i huvudbyggnaden varefter man slog ihop de två övre våningarna till en.

1900-nutid
Under 1900-talets första hälft användes fästningen som tvångsarbetsplats för kvinnliga lösdrivare och många av landets prostituerade hamnade här. 1940 tar militären över byggnaden och under andra världskriget inrättades en flyktingförläggning som totalt inhyste drygt 22 000 människor.