Powis 

Powis slott ligger 1,6 km söder om staden Welshpool i grevskapet och kommunen Powys, Wales.

Den första byggnaden på platsen var ett medeltida fäste som skall ha uppförts under senare delen av 1100-talet av en Walesisk prins, möjligen hette han Owain Cyfeiliog eftersom han var prins av södra delarna av regionen Powys vid denna tid.

1196 erövrades fästet av engelsmännen under ledning av ärkebiskop Hubert Walter.

1500-talet
1587 såldes både 'slott och titel' till Edward Herbert som var son till Earlen av Pembroke. Edwards moster Catherine Parr hade på 1540-talet varit gift med den engelska kungen Henrik VIII (han som halshögg två av sina fruar).

Edwards egen hustru var katolik och familjens lojalitet till Rom och till Stuartkungarna kom att forma deras öden i drygt hundra år framöver.

1600-talet
Edwards son William blev 1629 upphöjd till 1:e Lord av Powis och var en rojalist hela sitt liv. Under det engelska inbördeskriget 1642-1651, då det engelska parlamentet var i konflikt med kung Karl I, stödde Williams son Percy rojalisternas sak och slottet blev därför erövrat av parlamentets styrkor den 22 oktober 1644. Percy sändes 1651 till fängelse efter att ha dömts för förräderi. Familjen fick inte tillbaka sitt slott förrän efter att monarkin blev återupprättad 1660 då Karl II Stuart blev kung.

William Herbert (1626-1696)
Det var Percys son William Herbert som ärvde slottet 1667, som förändrade Powis till ett barockslott. William var katolik och anklagades för delaktighet i en konspiration för att döda Karl II och sätta dennes katolska bror Jakob II Stuart på tronen istället. För denna ogrundade misstanke satt William fem år i det ökända "Tower of London". Efter hans frigivning 1684 brändes familjens hus i London ner av en mobb. Allt blev lite bättre när katolska Jakob II blev kung 1685 - då blev William upphöjd till markis av Powis och hans förmögenhet växte. Lyckan varade dock inte länge för redan efter tre år blev kungen avsatt eller rättare sagt så gick han i landsflykt. Eftersom Williams förmögenhet var allt för knuten till kungen gick även han och hans familj i landsflykt ihop med kungen. William dog utomlands 1696.

William Herbert (1660–1745)
William Herberts son, även han med namn William, led av sin fars rykte och levde långa tider utomlands. 1703 återvände han dock till Powis där han fortsatte sin fars arbete med slottet och bland annat dekorerade han trappuppgångens väggar med barockmålningar och lät måla sina döttrars porträtt i taket inne i biblioteket. Allt finansierades av den blyåder som upptäckts vid hans andra fastighet i Llangynog, 3,5 mil från Powis.

1784 gifte sig Henrietta Antonia Herbert med Edward Clive, som var son till officeren och kolonialisten Robert Clive (kallad Clive av Indien). Sistnämnda var en av nyckelfigurerna i skapandet av det brittiska Indien, där han bland annat var guvernör i Bengalen.

1800-talet
Under första delen av 1800-talet reparerades taket och lite av interiörerna moderniserades av Edward, 2:e Earlen av Powis. Han fick även kungligt besök när den dåvarande kronprinsessan Viktoria besökte slottet under sin resa genom England och Wales 1832. Edward fick dock ett olyckligt slut – han sköts av misstag av sin egen son under en fasanjakt 1848.

George Herbert (1862-1952)
Den slutliga ändringen av Powis slott genomfördes i början av 1900-talet av George Herbert som var den fjärde earlen av Powis. George fick uppleva flera sorger i sitt liv, hans äldsta son dog under slaget vid Somme under första världskriget, hans hustru, som gjorde stora förändringar i trädgården, dog i en bilolycka 1929 och hans andra son omkom i en flygplanskrasch under andra världskriget. Strax före sin egen död 1952 lämnade han över Powis till "National Trust" som sedan dess har förvaltat slottet. Trots det har den 8:e earlen av Powis John Herbert fortfarande en lägenhet i slottet (2008).

Öppet för besök
Slottet är öppet för besökare och innehåller ett museum samt många intressanta möbler, skulpturer, textilier och bilder. Museet innehåller många föremål från Indien, som Robert Clive tog hem från sin tid där. Trädgården har terrasser, statyer och fina gräsmattor och anses av många vara den finaste trädgården i Wales.