Linköpings slott 

De äldsta delarna av Linköpings slott härstammar från 1100-talet vilket gör att slottet är Sveriges äldsta "icke religiösa" byggnad.

Från början byggdes en biskopsborg, och de äldsta delarna av denna är inbygg i slottets västra länga och består av en liten kalkstenskällare och en representationsbyggnad i två våningar.

1200-talet
När Birger jarls son Bengt BirgersonDöd 1291 blev biskop 1286 byggde han om biskopsgården och för första gången användes då tegel. Bengt var endast biskop i fem år innan han dog i pesten 1291.

Nästa som byggde om var Knut Bosson1359-1436 (Natt och Dag) som var biskop i Linköping 1391-1436. I början av 1400-talet byggde han om den västra längan och uppförde även en hög huskropp med trappstegsgavlar.

1465 blev Henrik TidemanssonDöd 1500 biskop och hans insatser som byggherre i Linköping var så stor att man före den stora byggnadsundersökningen på 1930-talet trodde att det var han som hade anlagt biskopsborgen. Henrik sägs själv ha varit kunnig inom byggverksamhet och förutom Linköpings biskopsborg uppförde han även byggnader i Vadstena och Munkeboda. I Linköpings biskopsborg utvidgade han främst bostadspartierna. Efter sin död 1500 hedrades han som helgon under namnet Sankt Henrik.

1500-talet
När Hans Brask (känd för sin brasklapp) var biskop i Linköping åren 1513-1527 var han en av de mäktigaste och rikaste inom den katolska kyrkan i Sverige och styrde över stora delar av Götaland. År 1520 tog han emot Kristian II som gäst på slottet när denne var på väg hem till Danmark efter Stockholms blodbad, men därefter gick han över till Gustav Vasas sida. Detta hjälpte dock inte mycket för när Gustav Vasa sju år senare började reformera kyrkan och man i Västerås 1527 beslutat att man skulle dra in biskoparnas slott och övriga egendomar, flydde Brask till Danzig. Gustav Vasa övertog därefter biskopsborgen och byggde om det till ett kungligt slott i renässansstil.

1545 brann halva Linköping ned men slottet klarade sig. Gustav gav ändå order om tillbyggnad på slottet. Även hans son, Johan III, byggde på slottet - han uppförde bland annat en ny våningsflygel utmed södra ringmuren. Efter att Johan avlidit 1592 övertog hans lillebror, Karl IX, byggverksamheten som avslutades först 1604.

1600-talet
I det nästan färdigt restaurerade slottet samlade hertig Karl år 1600 den riksdag som dömde Sigismunds anhängare till döden, vilket ledde till Linköpings blodbad. Under de sex veckor som rättegången pågick satt de dömda inspärrade på slottet. De som dömdes till döden var bröderna Gustaf och Sten Banér, Erik Sparre, riksrådet Ture Bielke1548-1600 och hövitsmannen Bengt Falk. Dessa fem avrättades den 20 mars på stora torget i Linköping.

Drottning Kristina besökte slottet 1647 och inför hennes ankomst la man på nytt tak och flera rum i slottet renoverades. Bara några få år senare, på 1650-talet, utfördes reparationer och 1659 inspekterade Karl X Gustaf slottet, som året därpå låg på lit de parade på slottet.

Från 1600-talet bodde landshövdingen i en byggnad på yttre borggården. Även fast de flesta av de landshövdingar som bodde där försökte underhålla slottet så förföll det.

1700-talet
Under Karl XII:s tid började slottet att användas som magasin och fängelse, bland annat för ryska krigsfångar. År 1700 utbröt en stor brand i Linköping som ödelade stora delar av staden. Efter år av vanvård beslutades det att slottet åter skulle repareras och ett stort reparationsarbete sattes igång (1727). Även 1796-1800 utfördes reparationer då slottet gjordes om till en ämbetsborg för kungens befallningsman.

1800-talet
Under 1880 och 1890-talen restaurerades slottet under ledning av arkitekten Lagerström, då bland annat trapptornet byggdes om.

1900-nutid
I norra flygeln finns idag, sedan år 2000, Linköpings Slotts- och Domkyrkomuseum. Och landshövdingen bor fortfarande här och har även sin representationsvåning i slottet.