Löfstad 

Löfstad slott ligger drygt 11 km sydväst om Norrköping i Kimstads socken i Östergötland.

1400-talet
Den förste kände ägaren till Löfstad som man känner till var "Jöns i Löfstad" som bodde där 1478. Drygt trettio år senare hette ägaren Håkan Jönsson, som troligen var son till föregående ägare. Håkan ärvdes i sin tur av Jöns Håkansson, som förde en lövad kvist i sitt vapen. Han dog 1562 och ligger begravd i Kimstads kyrka med sina två hustrur. På gravstenen kallas han dock Jöns Lilja och på gravstenen finns också en lilja, varför han bytte ut sitt vapen från en lövad kvist till en lilja är oklart.

Axel Lillie
Axel Lillie1603-1662 blev vid sexton års ålder kammardräng hos Gustav II Adolf och följde med denne under fälttågen i Livland och Preussen. Lillie steg snabbt i graderna och på endast fyra år befordrades han från fänrik till överste.

Efter stilleståndet med Polen i Altmark 1629 återvände han till Sverige där kungen i maj 1630 ordnade bröllop på Stockholm slott mellan Lillie (26) och Christina Mörner1610-1663 (19) som fick Löfstad i morgongåva.

Lillie deltog därefter i 30-åriga kriget där han skadades när han vid belägringen av Mainz stod och pratade med den skotske översten Robert Monro träffades han av en kanonkula som slog av hans vänstra ben i höjd med knät. Han tillfrisknade dock och fortsatte sin militära bana.

Vid drabbningen vid Petersburg den 22 mars 1636 anförde han vänstra flygeln och den skotske översten Patrik Ruthven den högra. När de jagade fienden kom de av misstag och i hastigheten att angripa varandra och fick därför en skarp tillrättavisning av fältmarskalken Johan Banér. Lillie tog detta så hårt att han efter en tid bad om permission och återvände till Sverige och Löfstad 1636 som en förmögen man. Han beordrades dock något år senare ut i kriget igen, men det är en annan historia.

Nybyggnad
Väl hemma ville Lillie i alla fall ersätta det gamla Löfstad och bygga ett nytt, större och pampigare hus. Bygget började i slutet av 1630-talet och efter några år stod huvudbyggnaden färdig, dock skulle det dröja mer än 20 år innan slottet var helt färdigbyggt med flyglar och inredning, men då var det också ett stort och ståtligt slott med tre våningsplan samt källarvåning, högt sadeltak och målade fasader som avbildade krigare och hästar.

Omkring år 1660 flyttade Axel in på slottet tillsammans med sin hustru, Christina, dock fick de inte njuta av slottet så länge, för han dog cirka två år senare och hon året efter. Sonen Axel Lillie1637-1692 d.y. (25) ärvde Löfstad.

Lillie d.y. blev kammarråd 1665 och hovmarskalk året därpå, och var landshövding i Uppsala län 1666-1679. Axel ville bygga om Löfstad efter rådande smak, vilket han också gjorde under åren 1670-1680 då trapphuset byggdes ut, taket ändrades och fasadmålningarna med soldater och hästar målades över.

Under reduktionen förlorade Axel både grevskap och friherreskapet. Han var gift med Maria ElisabethDöd 1693 Stenbock som var drottning Ulrika Eleonoras d.ä. hovmästarinna och närmaste väninna.

1700-talet
Natten mellan den 7 och 8 januari 1750 började Löfstad att brinna. Orsaken var slarv med öppen eld och branden kunde inte hejdas. I ett försök att rädda så mycket som möjligt av de värdefulla inventarierna dödades tre personer när tornuret störtade ned och slog igenom trossbottnarna. Svårast skadad blev huvudbyggnaden och norra flygeln.

Vid tidpunkten för branden var det Axel von Fersen d.ä. (31) som ägde Löfstad. Han började nästan med en gång att återuppföra slottet och uppdraget gav han till slottsbyggmästaren Claes Håkan Eliander1708-1754 (42) från Stockholm. Taket som tog mest skada ersattes med ett mansardtak och i samband med återuppbyggnaden inreddes även en gästvåning i slottets översta våning och köket flyttades från norra flygeln till slottsbyggnaden. Slottet fick till slut i stort sett det utseende som det har idag.

Sophie Piper
I slutet av 1700-talet övergick slottet till Axel von Fersens dotter Sophie Piper1757-1816 (född von Fersen). Hon var hovfröken och blev änka 1795 efter Adolf Ludvig Piper1750-1795. Efter att hennes bror, Axel von Fersen d.y. (54) blivit brutalt mördad av pöbeln i Stockholm 1810 flyttade Sophie till Löfstad för gott. I trädgården uppförde hon ett minnesmonument över sin bror som hon stått väldigt nära.

1800-talet
Efter Sophies död 1816 löste hennes son, överhovjägmästaren Carl Fredrik Piper1785-1859 (31) ut sina syskon och blev på så sätt ensam ägare till Löfstad. Carl Fredrik hade slottet i fyrtio år, och 1856, vid 71 års ålder, överlämnade han det till sin son, Charles Emil Piper (38).

Sistnämnda var född på slottet 1818 och kom att dö där 1902, 84 år gammal. Under sin tid på gården lät han modernisera stora delar av jordbruket och skötseln av godset.

1900-nutid
Efter Charles Emils död 1902 gick slottet vidare till dottern Emelie PiperDöd 1926 som kom att bli den sista privata ägaren till Löfstad. 1905 installerade hon el och vatten i slottet, där hon med undantag av personalen bodde helt ensam.

Arton år senare (1923) skrev Emelie sitt testamente. Följande text är en del av detta testamente:
"Jag har velat för alla tider bevara ett minne från äldre dagar, då ett s.k. slottsliv levdes på de större egendomarna, och ett exempel på ett verkligt hem, som med pietet sammanbragts under ett sekel med dess varierande smakriktningar inom ramen av ett slott från Sveriges stormaktstid, och i vilket flera släktled levat och verkat".

Emelie testamenterade slottets samlingar till Östergötlands länsmuseum och den fasta egendomen till Riddarhuset med villkoret att ingenting fick flyttas därifrån eller ställas dit. Löfstad skulle bevaras som ett museum och hållas öppet och visas för allmänheten.
Emelie dog tre år senare men hennes syster Sophie Nordenfalk förvaltade slottet till sin död 1940 då det gick över till Riddarhuset och blev ett museum.

Löfstad slott är unikt på det sättet att det aldrig någonsin har sålts utan bara ärvts inom olika släkter. Slottet är öppet för besökare året runt med visningar där guiderna har tidstypiska kläder på sig. Även föreläsningar, konserter och särskilda evenemang anordnas.

 Inspelningsplats för:
» Fröken Julie (1969)