Heeswijk 

Heeswijk slott ligger väst om staden Heeswijk-Dinther i Nordbrabant, Nederländerna.

Omkring år 1080 beslöt sig invånarna i den närliggande byn att bygga en fästning där Heeswijk nu ligger, för att försvara sig vid eventuella anfall.

1100 & 1200-talen
Greve Almericus av Heeswijk var slottets första kända ägare och nämns i gamla dokument från 1156. Han dog vid 30 års ålder.

I slutet av 1200-talet gifte sig Almericus barnbarns barnbarn Agnes av Heeswijk med Walraven av Bentheim, som var Lord av Dinther, och de förenade byarna Heeswijk och Dinther.

1300-talet
Fram till omkring 1359 var Heeswijk-Dinther självständig, varpå den tilldelades hertigen av Brabant. Runt 1370 bröt ett krig ut i regionen mellan hertigen av Brabant och Gelderland.

1600 & 1700-talen
1600 och 1700-talen är de mest kända perioderna i slottets historia. Dessa århundradena utfördes många stora krig och vid flera tillfällen användes slottet då som ett ett militärt högkvarter och var dessutom en mycket åtråvärt slott att försöka erövra.

1800 & 1900-talen
Efter att Heeswijk försummats under långa perioder på 1700-talet sålde dåvarande arvtagarna slottet till baron Andreas Van den Bogaerde van Terbrugge år 1826, som fyra år senare blev guvernör över Nordbrabant. Andreas lät återställa Heeswijk och gjorde det till sin familjs bostad. Hans berömda samling av konst och antikviteter gjorde slottet berömt som "Bogaerdes museum".

1900 & 2000-talen
Den sista baronessan till Heeswijk dog 1997 och en förening övertog slottet och det öppnades som ett museum, restaurang och kafé.