Chenonceau 

Chenonceau (Château de Chenonceau) ligger nära den lilla staden Chenonceaux i Loiredalen i den franska regionen Centre-Val de Loire och är uppfört rätt över floden Cher.

Man brukar säga att det är sex olika kvinnor som har byggt upp Chenonceau, tre av dem hade stort del i själva uppförandet och tre spelade en stor roll i att bygga ut och förändra slottet efter tidernas ideal. Nedan kommer en liten beskrivning av var och en.

1500-talet
Chenonceau nämns i skrift redan på 1000-talet och på platsen har det tidigare funnits en borg, som Thomas Bohier blev ägare till 1513. Tillsammans med sin hustru, Catherine Briconnet, lät han riva det gamla huset och lät istället uppföra en byggnad som gick tvärs över floden Cher.

Katherine Briçonnet (ca. 1494–1526)
Thomas arbete krävde många resor utomlands och under tiden han var borta fick Catherine övervaka byggandet av Chenonceau, och det visade sig att hon var en mycket skicklig entreprenör. Istället för den traditionella cirkulära trappan lät hon bygga en rak trappa - vilket inte alls var vanlig på den tiden - och hon inrättade en lång korridor från vilken de olika lägenheterna öppnas, med små torn som användes som klosett eller badrum.

Efter Thomas och Catherines död gick slottet över till deras son, Antoine, men på grund av obetalda skulder var han tvungen att sälja det - och köparen var ingen mindre än Frankrikes kung, Frans I, som blivit förtjust i slottet. Efter hans död 1547 övergick det till sonen Henrik II som gav det till sin livslånga älskarinna, Diane de Poitiers.

Diane de Poitiers (1499-1566)
Diane de Poitiers var Henrik II:s älskarinna i drygt 25 år. Kungen gav henne många gåvor, bland annat så byggde han slottet d'Anet till henne och så fick hon alltså även Chenonceau som hon ägde 1547-1559 där hon skapade den formella trädgården och den välvda bron över floden.

Kungens hustru Katarina av Médici var självklart avundsjuk på Diane men kunde inget göra så länge kungen var i livet. Henrik II dog 1559 men eftersom Chenonceau inte tillhörde honom utan var skriven på Diane kunde inte Katarina bara ta slottet ifrån henne utan hon tvingade istället Diane att byta Chenonceau mot slottet Chaumont.

Katarina av Médici (1519-1589)
Åren 1559-1589 var Katarina ägare till Chenonceau. Efter att hon blivit ägare till Chenonceau förändrade hon Diane's välvda bro genom att bygga till ett stort galleri ovanpå bron. 1577 invigde hon galleriet som en hyllning åt sin son, den franska kungen Henrik III (som hon förövrigt delade regentskapet med). Galleriet är 60 meter långt, 6 meter brett, har 18 fönster och går tvärs över floden. Hon anlade även en ny stor trädgård.

Slottet användes mycket under Katarinas tid, hon bjöd ofta folk till stora pampiga fester och till jakt. Efter hennes död i januari 1589 och hennes son Henrik III:s död åtta månader senare gick slottet vidare till Katarinas svärdotter, Louise av Lorraine (36).

Louise av Lorraine (1553-1601)
Åren 1589-1601 var Louise av Lorraine ägare. Hon ärvde slottet efter att hennes man Henrik III blivit mördad av en fanatisk dominikanermunk 1589. För henne blev slottet en religiös tillflyktsort där hon levde som en eremit omgiven av nunnor. Hon bar alltid vitt, som var de kungligas sörjande färg – och hon donerade stora summor till lokala välgörenhetsinrättningar och blev därför känd som "vita damen på Chenonceau". För att visa sin sorg efter maken lät hon måla sitt sovrum i svart och vitt.

1600-talet
Efter Louises död 1601 stod slottet obebott fram till 1624 då en annan kunglig älskarinna tog över, nu var det Henrik IV:s populäraste frilla Gabrielle d'Estrees som han fick tre barn med innan hon dog i barnsäng. Efter henne blev en arvinge till Louise av Lorraine ägare, varefter slottet omväxlande beboddes och övergavs av ätten Valois i drygt hundra år.

1700-talet
År 1720 köptes det av hertigen av Bourbon, som undan för undan sålde mycket av slottets lösören och möblemang, bland annat många av de fina skulpturer som istället hamnade på Versailles. Slutligen såldes hela slottet 1733 till en godsägare vid namn Claude Dupin.

Louise Fontaine (1706-1799)
Claude Dupin var en rik man och hade höga befattningar inom riket. Hans hustru Louise Marie Madeleine Fontaine känd som "Madame Dupin", älskade konst och styrde en salong i Paris där några av dåtidens mest kända författare, poeter och filosofer brukade träffas som till exempel Francois Voltaire, Pierre de Marivaux och Denis Diderot.

För att komma ifrån Paris ibland köpte de Chenonceau. Under den franska revolutionen räddade Madame Dupin slottets kapell genom att göra om det till vedbod och hon gömde undan slottets arkiv. Revolutionärernas order var att förstöra slottet men klok som hon var upplyste hon dem om att enda sättet att korsa floden var att gå igenom slottet – varpå hon erbjöd sig att hålla slottet öppet för alla - vilket troligen räddade det från förstörelse.

Marguerite Pelouze (1836-1902)
Åren 1864-1891 hette ägaren Marguerite Pelouze då Dupinfamiljen sålde slottet till Daniel Wilson, en skotte som blivit rik genom att installera gasbelysning i Paris. Han skänkte slottet till sin dotter Marguerite Pelouze som spenderade hela sin förmögenhet på att rusta upp det. När pengarna tog slut beslagtogs slottet som såldes ut på auktion 1891. Den rike kubanen José-Emilio Terry köpte slottet och sålde det i sin tur till en släkting som 1913 sålde det vidare till familjen Menier, som är berömd för sin choklad.

1900 - nutid
Under första världskriget användes slottet som sjukhus och under andra världskriget var det en tillflykt för människor som flytt från det ockuperade zonen av Frankrike. Ena änden av slottet låg då i den naziockuperade zonen medan den andra låg i den fria Vichyzonen. Man kunde med andra ord fly in från den ena sida och komma ut fri på den andra.

Familjen Menier är än idag ägare till Chenonceau, men slottet är öppet för allmänheten.

 Inspelningsplats för:
» L'Europe à vol d'oiseau (2006)
» Les Enfants - Mina barn, och dina (2005)
» Maria Stuart - Drottning av Skottland (1971)
» Combat! - Evasion (1965)
» Kronan och svärdet (1955)