Julita gård 

Julita gård ligger vid sjön Öljaren, cirka 25 km nordväst om Katrineholm i Södermanland.

Julita gård har anor långt tillbaka i tiden, troligen låg det redan på vikingatiden en stormannagård här. Omkring 1160 grundades det fjärde svenska cisterciensklostret i Sverige vid Viby nära Sigtuna i Uppland. Tjugo år senare flyttades klostret till där Julita gård idag ligger då kung Knut Eriksson upplät sin gård Säby till munkarna i utbyte mot Viby.

Mäktigt kloster
Klostret som även kallades för Saba var verksamt fram till 1527 och kom att bli ett rikt och mäktigt kloster då rika herremän skänkte stora penninggåvor och jordagods för att köpa syndernas förlåtelse och för att till slut få en gravplats i klosterkyrkan. Under hela medeltiden växte Julita till ett av landets mäktigaste kloster. Bland annat skänkte fru Ragnhild Andersdotter i början av 1300-talet den stora gården Sävasta i Viksta socken till Julita kloster.

Reformationen
Julitaklostrets storhetstid tog dock slut ganska hastigt när Gustav Vasa tog makten och genomdrev en kyrklig reformation som blev katastrofal för landets kloster och kyrkor, som alla plundrades. Julita kloster förlänade Gustav Vasa 1528 såsom kungsgård till Olof Arvidsson som var fogde i Nyköping. Klosterruinerna efter "Monasterium Beatae Mariae de Saba" som alltså grundades 1180 finns ännu kvar i den högra gårdsflygelns källare.

1500-talet
Mellan 1564-1568 var kungagunstlingen Jöran Persson herre på Julita. Gården fick han av Erik XIV som Jöran var kunglig rådgivaren till.

Efter Jörans avrättning i september 1568 gick gården till hertig Karl som bodde på Julita med sin älskarinna Karin Nilsdotter och 1574 föddes deras son, den blivande riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm här. Karl fick sin uppfostran på gården där hertig Karl lät inrätta en skola där Gyllenhielm, samt ett tiotal andra adliga söner, lärdes upp i latin och moderna språk. Även ett borgläger anordnades där Gyllenhielm fick lära sig ridderliga idrotter.

1600-talet
1611 förlänade Gustav II Adolf Julita till sin mor, änkedrottning Kristina och efter hennes död 1625 gick godset som förläning till österrikaren Melchior von Wurmbrand som var i Gustav II Adolfs tjänst som överste för ett infanteriregemente i Riga. Wurmbrand är dock mest känd som den som 1627 uppfann läderkanonen som var ett försök att få fram en lätt fältkanon och samtidigt minska åtgången av metall vid kanontillverkning. Samma år, 1627, startade han även Julita styckebruk som lades ner 1663. Wurmbrand hamnade 1636 i kejserlig fångenskap under det 30-åriga kriget och hans vidare öden är okända.

1647 donerades Julita till österrikaren Paul Khevenhüller som tjänat under Gustav II Adolf samt lånat ut stora summor pengar till den svenska kungen. När Gustav II Adolf stupat i slaget vid Lützen 1632 reste Khevenhüller till Sverige för att kräva tillbaka sina pengar men fick istället Julita gods som pant. Khevenhüller dog hastigt av ett troligt slaganfall i rikssalen på Stockholm slott 1655 efter att han deltagit i kronprins Karls (XI) döpelseakt.

Axel Gottlieb Palbitzki (1698-1750)
År 1745 förstördes huvudgården av brand. Ägare vid den här tidpunkten var Axel Gottlieb Palbitzki som då ägt Julita i tjugoett år. Palbitzki var kapten vid Sparres regemente och deltog i fälttåg till bland annat Norge. Han tog avsked av krigstjänsten 1722 och blev kammarherre åt drottning Ulrika Eleonora samma år. 1742 lät Axel och hans hustru Charlotta Christina Siöblad bygga en fattigstuga och en skola. Efter branden 1745 uppförde de en ny huvudbyggnad som stod helt klar omkring 1750. Palbitzki dog barnlös 1750 och gården gick då vidare till Axels bror, Gustaf Adolf Palbitzki och Julita fortsatte sedan att ärvas inom familjen Palbitzki.

Artur Bäckström (1861-1941)
1877 köptes Julita gård av företaget Wilhelm Hellgren & Co. Företaget ägdes av Johan Bäckström som kom från Umeå där hans far blivit rik på trävaruhandel. När Johan Bäckström gick bort 1902 ärvde sonen Artur Bäckström gården som han hade arrenderat sedan 1890-talet.

Artur var löjtnant i Sörmlands regemente när han lämnade armén 1906. Han lät göra en del förändringar på Julita, bland annat uppförde han två nya flyglar de så kallade vagnsflygeln samt stallflygeln, stora huset byggdes till och parken utvidgades.

Nordiska museet
När Artur gick bort barnlös 1941 hade han testamenterat Julita gård till Nordiska museet som tog över ägarskapet 1944 och Julita är sedan dess ett friluftsmuseum. Här finns café, butiker, restaurang, övernattningsmöjligheter samt festmöjligheter för den som vill det.