Visborgs slottsruin 

År 1361 intogs Gotland av den danska kungen Valdemar Atterdag och från det årtalet och ända fram till 1645, alltså i 284 år, tillhörde sedan Gotland Danmark.

1400-talet
Visborg slott, som låg i Visbys sydvästra hörn, började byggas i början av 1400-talet. Uppgifterna om vem som började bygga går isär, vissa uppger att det var Tyska orden som började uppföra borgen och att Erik av Pommern därefter övertog byggandet. Tyska orden stiftades i Palestina av korsfarare i slutet av 1100-talet och etablerade sig så småningom i Nordeuropa. Under 1300-talet hade de sin storhetstid och bland annat erövrade de ett eget rike vid södra Östersjökusten där de hade sitt högkvarter vid Marienburg i nuvarande Polen. 1300-talet var ordens storhetstid.

Borgen
När man uppförde huvudborgen använde man stadsmuren som yttermur åt söder och väster. Slottet bestod av flera torn och huslängor grupperade runt en huvudborg och en förborg. Huvudborgen var oregelbundet kvadratisk och cirka 50x60 meter och i varje hörn låg ett torn. I nordost låg slottets största torn som kallades för 'Blacken' i nordväst låg 'Klocktornet' som var ett porttorn och betydligt mindre än Blacken, i sydost låg 'Smal Henrik' som var borgens minsta torn och som delvis hängde på yttermuren och som ursprungligen varit ett sadeltorn som tillhört ringmuren, samt i sydväst låg 'Segeltornet' som var näst störst och även det beläget i stadsmuren. I övrigt fanns också Mynttornet, Kungstornet och hängtornet Kikut. Slottsanläggningen var som en egen stad i staden, inom slottsområdet fanns även en slottskyrka, bageri, frustuga, provianthus, blockhus, vedgård, kanslilokaler samt andra byggnader.

Utbyggnad
Arbetena på Visborgs slott fortsatte under hela 1400-talet med endast kortare avbrott. Under Ivar Axelssons tid byggdes slottet ut inåt staden och vid detta tillfälle tredubblades borgens storlek. Byggverksamheten sysselsatte mycket folk och var Gotlands största arbetsplats som gav arbete åt bland annat stenhuggare, murmästare, timmermän, hantlangare, smeder och kalkbrännare, och av allmogen krävde slottsherren dagsverken.

Kaparverksamhet
När inte Erik var på ön, fortsatte bygget under ledning av riddaren Thrugot Hass, som var hövitsman på Gotland. När Erik drevs från sina unionsriken 1436 tog han sin tillflykt till Gotland och Visborg slott där han sedan stannade i tretton år. Från ön drev han en hänsynslös kaparverksamhet och Gotlands befolkning och i synnerhet Visbys innevånare fick utstå mycket under hans tid på slottet.

Anfall 1448
1448 valdes Karl Knutsson Bonde till svensk kung och samma år anföll hans styrkor Visby. Många dog vid striderna och åtskilliga hus sattes i brand. Borgen belägrades under en längre tid men klarade sig utan att falla i fiendes händer. Under den vapenvilan som så småningom slöts svor rådet och befolkningen trohet åt den svenska kungen. Den danska kungen Kristian som också han blivit kung 1448, ville även han ha Gotland. Han krävde att bli hyllad som kung av Visbys befolkning - men de vägrade. Som straff sände han en trupp som intog staden och både stadens invånare samt de övriga svenskarna gav upp. Gotland blev återigen danskt vilket det kom att vara i 197 år, ända fram till 1645.

Långa linjen
Han och hans bröder kallades för Axelbröderna och de fick Gotland som pantlän. De två äldsta bröderna, Olof och Filip dog av pesten 1464 och begravdes i S:t Hans kyrka. Visborg gick i arv till den yngsta brodern, Ivar Axelsson Tott. Han kom att vara länsherre över Gotland i tjugotre år (1464-1487) och under den tiden lät han fördubbla borgens storlek genom att bygga en ny mur som kallades för 'Långa linjen' inåt staden. För att dryga ut kassan bedrev Tott kaperier på Östersjön, speciellt riktade mot holländska fartyg.

Tott gifte sig 1466 med kung Karl Knutsson Bondes dotter Magdalena och han skall även ha försökt att bli kung efter Bondes död 1470. Tott fick dock se sig besegrad av Sten Sture d.ä. I slutstriderna med Sten Sture lämnade Tott Gotland, som han överlämnade till danska kungen Hans, och återvände till sin borg Lillöhus i Skåne där han dog i oktober 1487.

Jens Holgersen Ulfstand
Efter Tott blev den danske riddaren Jens Holgersen Ulfstand insatt som ny slottsherre på Visborg. Hans främsta mål sägs ha varit att bli så rik som möjligt och det blev han till slut också. Gotlänningarna sägs ha avskytt honom på grund av de höga skatter och avgifter som han befallde dem att betala. Kung Hans, som nu även blivit svensk kung, fick så mycket klagomål att han var tvungen att göra något åt det, helst som han visste att gotlänningarna sänt meddelande till Sten Sture att han skulle få ön om han bara ville komma och befria dem.

En grupp rådsherrar sändes därför till ön för att ta reda på hur allt egentligen låg till och de fann att de flesta klagomålen var befogade. Ulfstand lämnade därför Gotland 1509 och for till sin borg Glimmingehus i Skåne, som han hade låtit uppföra åren 1499-1505.

Laurent Schinkel
Nästa länsherre på Visborg blev Laurent Schinkel. Han kände Visby bra eftersom han varit småsven i Ivar Axelssons hov för att där lära sig ridderliga seder. Ett gott tecken att Schinkel var omtyckt är att ingenting är känt från hans länsmanstid.

Sören Norby
Kristian II:s trogna anhängare Sören Norby blev 1517 ny länsherre över Gotland, där han satt i åtta år. 1524 sände Gustav Vasa en flotta till Gotland och intog snabbt landsbygden. Gustav Vasas befälhavare var Berent von Melen, en gammal kamrat till Norby, och belägringen av Visborg slott sägs därför inte ha varit särskilt kraftfull. Gustav Vasa sägs ha anklagat honom för "slapp krigsföring och förrädiska komplotter med fienden". Berend von Melen gick senare över på Norbys sida. Norby vägrade att lämna över ön till någon annan än den landsflyktige Kristian II, och i mars 1525 begav han sig till Blekinge och Skåne där han försökte organisera ett uppror för att hjälpa den avsatte kungen.

Under tiden Norby var borta från Gotland sände Lübeck en flotta till Visby som omringades. Pingstdagens morgon stormades staden och de gick hårt fram – hela norra delen av staden brändes och kyrkorna S:t Olof, S:t Clemens och Nicolaiklostret gick upp i lågor samt S:ta Maria skadades. Visborgs slott klarades sig dock och överlämnades senare, inte till lübeckarna utan till danskarna.

Freden i Brömsebro
Vid freden i Brömsebro år 1645 blev Gotland svenskt. Då upphörde också Visborg att vara residens för landshövdingen.

Michael Schultz
När Skånska kriget bröt ut trettio år senare var slottet ganska förfallet. Kommendant vid denna tid var Michael Schultz som vid krigsutbrottet försökte sätta slottet i stridsdugligt skick. Troligen hann han inte få allt klart innan danskarna 1676 kom till ön. Visby föll snart för danskarna och Visborg gav sig utan kamp. Danskarna styrde sedan över ön i tre år. I freden i Lund 1679 fick svenskarna tillbaka Gotland, som sedan dess tillhört Sverige.

Slottet sprängdes
Innan danskarna lämnade ön förstörde de så mycket de kunde och när de åkte härifrån låg Visborg i ruiner. De hade i flera månader innan krigsslutet låtit bryta ner och spränga slottet, troligen efter order från Köpenhamn. För det var ju bättre att förstöra slottet än att ge de till fienden. De följande trettio åren, från 1680-talets början till 1711, användes slottsruinen för kalkbränning som bland annat användes till att bygga upp Stockholms slott.

1700-talet och fram till idag
1711 stoppades som sagt kalkbränningen och förstörelsen av Visborgs ruin för gott. Sverige var i krig mot bland annat Ryssland i det stora nordiska kriget (1700-1721) och inför hotet från öster började man istället att reparera ringmuren samt de delar av slottet som ingick i den. När hotet var över började man använda slottsruinens mark till att bygga bostadshus och som betesmark.